Stolthet och fördom i en värld av sms el. Dimman ligger över fälten när jag tillåter mina ögon att se dig igen

Utanför glaset
Dimma
Jag blickar ut
Tror mig bära en artonhundratalsklänning
Tror mig vara en Austen-karaktär
Vaknar upp
Ser mig själv i mjukisbyxor
Dagdrömmen känns avlägsen
Likaså idén
Om
Materialet

Vart tog den ljusgula penseln vägen
Den som målade min värld
Kvar blev dimma
Men jag vilar fortfarande ögonen
Hos dig
Även
Om jag krossat allt

Vi är som Ms Bennet och Mr Darcy
Fårskalliga
Stolta
Men det finns något där
Som när vi ger upp allt annat
Kommer tala
Om det är vad jag önskar
Återstår
Att se