innan jag vet ordet av
gnider jag till i ögat
och det svider
kliar
river
hur mycket medicin
jag än häller i
det enda som hjälper
är mina salta tårar
som dag och natt
trillar för mina kinder
samtidigt som jag tänker på allt
men mest inget
fastnar i det enkla
ligger i sängen på tok för länge
glor i taket
vill träna
vill avsky mig
vill svälta mig
vill vara fejk
vill låtsas-le
FÖR DET ÄR JU DET JAG KAN
men jag kan inte fly det faktum
att jag varken har modet eller föraktet
till att bli det
jag en gång var
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar