Jag kan inte hjälpa det
Och då är det tufft att stå emot
Då tar jag 4 alvedon
Gömmer mig en filt
Och gråter
Tills jag får ont i magen
Och sen ännu mer
Ensamma nätter är farliga
Jag är rädd för mig själv då
Rädd för hur jag ska greppa kniven
Springa in i badrummet
Svälja 7 alvedon
Och skriva allt annat än kärlek på min hud
Rädd för hur jag ska fly från ljuset in i mörkret
Jag är så rädd
Att jag lägger tvåmiljonerfemtontusen band på mig
Och låtsas som ingenting
Ofta tänker jag att jag nog är lite vekare än andra
Lite mer rubbad
För ingen annan som jag vet om lever som jag
Med en instängd
Liten psykotisk, ångestfylld flicka
Inom sig
Varje dag
jag gråter när jag läser detta,
SvaraRaderanågon form av medlidande är det nog.
någon form av
önskar att jag kunde ta lite av smärtan
för att göra dig
sådär
lite friare.
någon form av skam
någon form av
varför ska jag ha det så bra?
någon form av
jag önskar att det fanns något jag kunde göra.
men ovissheten om vad som är det rätta leder mig.
fast du ska veta,
min kära vän,
att jag ber för dig.
är här för dig.
och
är så tacksam.
så tacksam så
att du är den du är.