torsdag 6 oktober 2011

Kom tillbaka

Som du tryckte mina läppar
Mot rännstenen
Tills det blödde
Mina blodröda läppar
Blev sköra
Jag grät inte
Jag stod stark och stadig
Och åt av rännstenens blod

Som du spikade genom mina armar
Tusen och åter tusen
Spikhål
Smärtan genom benen
Jag grät inte
Jag stod starkt
Tog spik efter spik

Som du körde över mina fötter
Krossade balettdrömmar
Krossade tårna
Ditt sista drag
Dödsdraget
Men jag grät inte
Mina blågrå ögon såg på dig
Torra, rena
När du körde över mina fötter

Som du sedan gick
Vände ryggen åt mig
Försvann
Inga fler ord
Inga slag
Ingenting
Och jag grät
Tills ögonen var rödsvullna och omöjliga att se med
Och så viskade jag
Kom tillbaka

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar