Sparvdikten utan sparvar

Du har ju allt det jag önskade jag hade
Rätt driv
En tro som bär dig
Genom allt
Styrkan som är beundransvärd
Tålamodet
Viljan

Jag har inget sådant
Jag har en svag och klen hand
Som sträcker sig för sällan till vår Gud
Ber om nåd
Och kärlek
Jag har fel driv
En tro jag inte vågar riktigt lita på
Noll styrka
Inget tålamod
En svag vilja

Ändå när jag på fel sätt
Visar min glädje
Stampar du på den brutalt
Verkligt gissar jag
Jag hade bara glömt hur det kändes
När man visar det finaste man har
Rädd och nervös
Och någon trampar på det

Förlåt
Jag är ledsen att det blev såhär
Jag menade det inte
Och nu, gör det ont i oss båda