torsdag 4 februari 2010

Konjunktionslängtan el. Människotimmar tills du är på hemlandsmark

Idag lyser istapparna vid stuprännorna
Droppar kristallklart
Vatten
Jag suckar
Dricker
Tacksamt
Vattnet
Det är torsdagkväll
Och ungefär
48 människotimmar
Tills du återigen står på bekant mark

Har jag saknat
Nej
Som om jag skulle
Jag känner ju inte ens dig
Jag drar den lögnen för mig själv om
Om
Om
Igen
För trots allt vet jag
Jag känner dig genom en konstig direktlänk
Någonannan (Han) upprättat
Utan att fysiskt talat
Beundransvärt mycket med just dig
Andas jag dig
Förstår
Och vet
Det jag vet
Är inte påhitt
Det är Han

Och när vattnet droppar
Mot mina läppar
Andas jag in
Viskar
Snart är du här
Kanske
Om Han vill
Kan då jag och du
Åtminstone
Utbyta några fler meningar än
Vi hittills gjort
Om
Konjunktioner

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar