Ljus på sängen och sång i bida morgontimma
För vår allas Barbie
Efter en hel natt av verklighetsflyktiga bestyr
Drömmen
Som talade om vita klänningar
Och ett visst material
Var ju självklart ljuvlig
När eftermiddagen kom
På muséet
Satt jag mitt i andra bänkraden
Du på stolen bakom
Stundtals var dina andetag så nära
Att jag totalt glömde min egen
Andning
Andas
Bilder som blixtrar förbi
Hårt öppnar jag mina ögonlock
Tar in omgivningen
Utesluter din närvaro
Dina andetag
Blundar för din blick
(Som får mina söndertrasade, skeva knän att ge vika)
Jag blundar för din blick
För jag törs inte möta den
I rädsla
Att du då
På några millisekunder
Ska läsa
Ur mina grönblå blickar
Just min avsikt
Med att möta
Dina ögon
Och jag skriker igen
Ty jag törs inget annat
Ske Din vilja
Ske Din vilja, Herre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar