jag sitter på golvet
invirad i ett täcke
fångad i ett töcken
fast
och med tårar
som rinner för mina kinder
bläddrar i mitt favoritfotoalbum
fördömer mig själv
dricker vatten
för första gången
inser jag
att man kan inte gå
utan att lämna något kvar
och det får tusen tårar att trilla för mina randiga kinder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar