blixten från en stjärnklar himmel
du kliver in genom dörren
tvåtusenhundranittiofem minnen slår till med full kraft
din hand mot min hand
du drar med varma fingrar över min kind
lyfter min haka
och möter min blick
jo jag minns
nej jag hatar inte dig
tvärtom
jag rent utav tycker om dig
jag minns och pratar för mycket
skrattar för mycket
tittar på dig för mycket
lägger handen på din hand
för mycket
kan vi inte bara vara vänner vill jag fråga
men trots mina näpna klackskor och håret som ligger i stiliga vågor
så tiger jag
trots mina kaxigt röda läppar och mitt lite förstora halsband
så är jag tyst
och tillfället bokstavligt talat går sin väg
på vägen hem
på bussen
minns jag hur mycket jag saknar dig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar