Nånslags frampressad poesi

Det spirar redan

Nytt är på väg

Gammalt förbi

Men jag sitter fast

Invirad i mitt täcke

Hemma

På riktigt hemma

Och det ska bli någon annans

Men jag ser det nya

Som små gröna detaljer

Spricker igenom

Grått

Och jag vet

Mirakel kommer ske på denna plats

vilja

Jag vill så mycket som jag helst inte skulle vilja att jag ville.

Mitt liv vore

Tusen gånger lättare

Om jag hade bara en dröm

Eller om jag åtminstone

Bara ville

EN sak

Men det gör jag inte

Jag vill så mycket

Mitt hjärta bultar så hårt

För min hembygd

För min nya storstad

För dans

För mission

För människor

För diakoni

För församling

Och jag inser sakta

Bara Gud kan

Bara Gud kan göra detta till någon form av handling

Genom mig

Guds vilja

Ske Din vilja, i himmelen så ock på jorden.

En vis syster

Vad vore jag utan
Som ett ekande tomrum
Fattig
Och fylld av ångest
Jag tror jag går i en fas
Och min tanke blir ofta
Vad vore jag utan
Om jag hittar på att Du inte finns
Jag hittar ju på så mycket annat
Tänk om jag har hittat på allt
Om inget är på riktigt
Jag darrar
Trycker handen mot min panna
Något fysiskt
Rör mig
Det är på riktigt
Rör mig då
Om du inte finns får jag panik
Bara den farliga tanken gör mig gråtfärdig
Men så andas jag ut
Slår bort tvivlet
Väljer tron
Läser lite av det en vis syster skriver
Tänker
Hon kan
Då kan jag med
Och trots att jag tänker
Vad vore jag utan
Bestämmer jag mig
Jag vill
Jag vill tro
Så jag andas in
Tänker
Vad blir jag med Dig vid min sida

nonsens 2.0

Det enda jag inte borde

Tänka på

Är allt

Som bor i mitt huvud

Drömmar samsas med all min längtan

Och jag lägger min panna

Trycker ner den mot den karga stenen

Iskallt

Viskar: "Ske Din vilja"

Och önskar så intensivt att Du vill som jag

Sen faller jag tillbaka på min längtan

Drömmarna

Och jag tänker

Tänk på något annat

Något som bygger upp

Och så river jag ner lite till i mitt inre

Drömmer om omöjligheter

Och önskar mig till en upptagen famn

Det måste gå (hitta temat)

Av alla helger

Av alla stunder

Valde jag att vara här nu

Och du att vara borta nu

Och jag knyter min hand

Tvingar bort tårarna

När jag saknar dig som värst

Viskar till mig själv

Håll ut

Stå ut

Det måste gå

jag älskar er, jag saknar er, tack...

Den gröna mattan

Sträv

Men ändå mjuk

Lovsången ljuder svagt ur högtalarna

Mjuka tongångar

Ord om Jesus

Två ljus brinner

Och det gröna tyget skymtar bakom

Min kind är på den gröna mattan

Likaså små salta tårar

Och rester av mascaran

Jag skriver

Gråter

Skriver

Frenetiskt

Ord av tacksamhet

Innan jag tyst viker lappen

Lägger den i köket

Ber att den ska träffa rätt och inte såra

Inte göra illa

Släcker ljusen

Tårarna är kvar på kinden

Jag ler

Och skakar av min gråt

En omvälvande känsla

Tacksamhet - glädje och saknad i total mix

När jag stänger dörren

Viskar jag utan ord

Jag älskar er, jag saknar er, tack...

justfornowjustfornowjustfornow

Ord

Jag gillar ord

Kan omöjligt välja mellan dikt eller meningar som sitter ihop

Jag känner många som kan

Välja

Men inte jag

Jag är ett offer för o-valet

Döda blommor på min fönsterkarm

Håret i en boll på huvudet

Det har blivit långt

Konstigt

Som så mycket annat

Min ovilja/vilja

Jag slåss så mycket med det där

Min vilja

Din vilja

Och jag fastnar mittemellan

Ensamheten är behaglig

Behövlig

Och den fattas

Är alltid här

Med

Där

Jag vill sitta ensam på en sten i flera timmar och rådgöra med mig själv och Gud

Men vi bara bråkar Han och jag

Där jag ömsom kastar mig i Hans armar

Viskar förlåt och gråter

För att nästa sekund skrika

Vråla

Övermäktigt arg

VAR ÄR DU NÄR JAG BEHÖVER DIG

Och handen som jag känner intill min

Hur Han säger

Jag är här

Rubbar mitt sinne

Mitt hjärta

Och jag fastnar igen

Mittemellan